Sleeping paralysis

Jag öppnade fönstret igår kväll för att det skulle komma in luft i rummet under natten så jag skulle sova bättre. Nojig som jag är så extra kollade jag fönstret minst 3 gånger så att det verkligen var låst och att man inte kunde öppna upp fönstret genom den lilla glipan jag hade öppnat. 

 

Till sist gick jag och la mig. Fortfarande lite nojig över att någon ska komma in. Efter en stund somnar jag. Vad som känns som en evighet men egentligen bara var 10 minuter så vaknar jag. Jag vaknar utav att en man står inne i mitt rum och skrattar. Ett riktigt retande och irriterande skratt, inte något vanligt skratt.

Jag försöker skrika och röra på mig men det går inte. Tror jag aldrig vart så rädd i hela mitt liv. Kunde inte göra någonting alls. Till sist så vaknar jag och det känns som jag sprungit flera varv runt jorden. Andrenalinet bara pumpade. Jag var tvungen att tända för att se så att det inte stod någon där. Jag var även tvungen gå att kolla fönstret igen. 

 

Så hemskt att uppleva. Det kallas tydligen sleeping paralysis. Ett stadie då man är mitt i mellan att vara vaken och sovandes. Jag vet inte om jag vågar sova inatt. I alla fall inte med fönstret öppet... Även fast det inte var någon där. Så känns det så verkligt.